Haft en smått irriterande dag, eller ett en stund iallafall. Pappa ringde och ville att jag skulle julpynta hemma hos honom så drog dit och fixade allt. Sen började det eviga tjatet om vad jag vill bli, vad jag ska göra, vad jag borde göra OSV. Det tar aldrig slut och är sjukt frustrerande när jag INTE VET. Som jag sagt varenda gång, i flera år. Men han ger sig verkligen inte, sitter han där med en sån ton som jag vore helt misslyckad. Ställde mig upp o gick där ifrån, fyfan hatar detta. Hata är ett starkt ord, men det är så jag har känt i flera år. Hatar när andra ska klaga hela tiden på allt man gör för dom tycker det är fel, men nu är det så att jag bestämmer själv över mitt liv. Kanske gör misstag men då är dom iallafall mina.

Har inget mer att säga, pappor är skit. Hade ja kunnat byta hade jag inte tvekat, så kul va det.


Happpyy